|
Rufus är en väldigt lugn och stabil kille som ska vara med överallt. Rasstandarden säger att en cavalier är anpassningsbar och det stämmer precis på Rufus. Vad vi än gör så ska han vara med och det jag gör ska han också göra. När han flyttade hem till mig bodde jag på landet och då följde han med mig på ridturer och lekte med kossorna i hagen utanför huset (till min stora förskräckelse). Men nu är han en stadshund och trivs med det även om skogen och landet fortfarande är det bästa han vet. Som tur är har mormor och morfar en sommarstuga på landet som han ibland får följa med till och ligga och slappa i en skugga någonstanns. Vardagen för Rufus innebär att han till sin stora förskräckelse väcks tidigt av matte som ska till jobbet. Sedan är han på "spa", ja han kan inte skämmas bort mer, hos mormor och morfar. Där går de på promenader och minglar med grannfolket för att sedan hämtas av matte som saknat honom sååå! Sen bär det hem för träning eller en lång skogspromenad. När det gäller träning så är
han väldigt lättlärd, vilket även är typiskt
för cavalieren. Detta har sina för- och nackdelar. Han lär
sig nya saker näst intill direkt, men han lär sig också
att vissa saker inte lönar sig och struntar då i det. Vi
använder oss av klicker och det sätter verkligen fart på
honom. Han gör allt ifrån att åka på sin skateboard
till att vinka hej då.
|
Rufus
är min första hund som jag länge drömt
om eftersom jag aldrig lyckades tjata till mig ett djur som liten.
Att det blev en cavalier kan jag inte förklara. Han köptes
inte för något speciellt ändamål utan enbart
för att bli min ständiga följeslagare och ängel
som skulle rädd mig i många situationer. Han är mitt
allt och ingen hund kommer kunna fylla den plats han har i mitt hjärta
den dagen han inte finns vid min sida längre. Det finns heller
inte ord för vad han betyder nu och har gjort för mig.